Idre har levererat även detta år. I onsdags packade vi bilen och rullade en timme åt sydväst till sommarparkeringen på Nipfjället. Barnen sprang upp på Lill-Nipen och vi vuxna vaggade efter, vacker utsikt med Norge i väst och Hovärken i nordost. Sedan fortsatte vi att vandra några timmar på fjället, soligt och varmt men på kalfjället fläktade de något. Vid middagstid checkade vi in på campingen i byn. Barnen blev besvikna när förra årets plats var upptagen av en husbil, men tältet kom upp ändå.

Dag två i Idre spenderades på cykelsandlarna. Vi körde fjället runt på gröna och blåa leder, tog många vätskepauser på skuggiga platser och spenderade mycket tid i Skills-area. 7 timmar efter start bestämde vi oss för att kasta in handdukarna, bege oss till campingen och kasta oss i sjön för att skölja av saltlagret på huden. Ingen hade svårt att somna denna kväll. Kl.22 var det tyst i tältet och morgonen där på när jag vaknade kl.08 var det fortfarande tyst. Efter frukost rev vi tält och packade bilen, tillbaka till Idre fjäll för en runda Minigolf medans Johan cyklade. Vi sammanstrålade för lunch och sedan ville - hör och häpnad - båda Edward och William cykla i Skills-area. Jag och Lovisa tog en promenad, käkade glass och inväntade tid för avresa mot Lofsdalen.

I natt har vi sovit i sängar, dock ca. +30 grader varmt  i sovrummen trots försök att vädra ut. I dag är stora återställningsdagen. Edward har lagat punktering på sin cykel och nu är alla barnen ute och tvättar sina cyklar, tältet och sovsäckarna hänger på tork/vädring och samtliga svettiga kläder tar sig ett varv i tvättmaskinen. En lugn dag med andra ord. 

Trötta och ömma fötter efter en dag på fjället, inte helt enligt plan. Vi packade väskorna med lunch och fika, planen var att ta en kort tur på 8-9 kilometer eftersom väderprognosen lovade regn till eftermiddagen. Vi började trampa på uppåt, barnen klagade på mygg, vi följde de markeringar som fanns men insåg efter några kilometer att vi hamnat helt fel. Vinden tilltog, de blev myggfritt och utsikten blev bara bättre och bättre för varje meter så vi fortsatte att gå.           

Om vi uppskattar totalsträckan har vi nog gått 1,5 mil, fantastisk utsikt och massa frisk luft. Sista 4 kilometrarna kom regnet och vi var både blöta och kalla när vi äntligen kom hem. Vilken tur att bastun då var redo att eldas, vet inte om det finns något bättre sätt att avrunda dagen på. 

Jo förresten, vi har sett de första rörliga bilderna (videosamtal) på den allra minsta färskaste kusinen som föddes kl. 00:01 den 21/7 2019. Att bli faster igen, det toppar bastun! 

3,5 mil i sadeln, vi har all rätt att klaga på lite ömma rumpor. Vi bestämde oss efter att ha kolla väderprognosen i morse, dagen då vi tar oss cyklande runt Lofssjön var här. Johan stekte pannkakor, vi packade väskorna och tog på lämpliga kläder. Lagom till avfärd öppnade sig himlen och vi fick avbryta. Lovisa och William jublade och tänkte att de precis undkommit årets värsta dag, men icke. 

Regnet drog vidare och vi kom iväg. Parkerade bilen vid västvallen och påbörjade cykelturen runt sjön. De första kilometrarna gick ok, William var otroligt arg på sig odugliga cykel vid några tillfällen men de gick över efter att vi förklarat att de oftast är den som framför cykeln som bär ansvar. Utsikten vid lunchstoppet var magisk. Spegelblank sjö med Hovärken som reste sig på andra sidan. 

Många tramptag blev det, riktigt fina grusvägar, aldrig jobbigt (för oss vuxna), mestadels bra väder, ont i rumpor och händer. Vi har växlat mellan skratt, gråt, skrik och sång. Efter cirka halva stäckan passerade vi skylten med björn-varning. Efter det var det, under en stund, lättare att motivera barnen att hålla i hop och köra i ett ok tempo.        Vattnet tog slut och vi fick fylla på i närmsta bäck. Regnet kom och gick. Barnen var säkra på att de skulle dööööö, av all sköns olika anledningar, men knappt 5 timmar efter start var vi hemma igen. Ingen hade gått förlorad på vägen! 

VILKEN DAG! 

William och Lovisa har flera gånger uttryckt - det här är sista gången jag följer med! - jag kommer aldrig att cykla någonsin igen! men sen sitter de här i soffan efter pizzamiddag och känner ändå rätt nöjda med dagen. 

I told you! 

Om någon har missat temat på denna sommarsemester så kan jag enkelt sammanfatta det med en bild...

I går rullade jag och Edward den gröna downhilleden, skräckblandad förtjusning. Minstingen kör ifrån mig på nolltid, stannar och ropar ?mamma går allt bra?? när han inte ser mig längre. Hej och hå, jag har en del att lära. De två större barnen är inte ens lite intresserade av spåren, men de tog glatt sina cyklar och trampade bort till lekparken. Alltid nåt.

Idag har Johan startat med pappa-tid i backen. Sedan har Edward gjort honom sällskap och hela eftermiddagen har de åkt upp och rullat ner. Enligt Johan i ett allt högre tempo för varje åk. Fullfacehjälm och ryggskydd på!

Jag, Lovisa och William har promenerat en kort sväng i skogen. Vi hade som mål att se den (enligt uppgift) vackra utsikten från Dammkojan men på vägen möttes vi av en översvämmad spång på myren. Vattnet porlade, de i kombination med för dåliga skor gjorde att vi inte tog oss hela vägen fram. Vände hem och gick en runda i trollskogen.

Två dagar utan större tjat om tv, iPad och telefoner. Inte mycket abstinens än under denna detox...

Lika bra att inte spilla någon tid. Edward har tagit med sig pappa Johan och kolla in den gröna downhill leden med mycket lyckat resultat. Vi andra promenerade ner till byn, kände på vattentemperaturen i sjön och handlade middag. Vädret har varit och är fortsatt toppen med nästintill klarblå himmel och +21 grader. 

På vägen tillbaka har vi plockat sommarblommor, ni vet alla dom som blommade lagom till midsommar i Stockholm. Johan har hunnit med att provcykla den nya Stensrutsleden medans jag och barnen har promenerat upp på toppen av Hovärken 1125 möh. 

    Nu spelas det Monopol i köket. Imorgon väntas lågtryck och kallare väder, återstår att se vad vi hittar på då. 

14 timmar på resande fot med bil-tåg-tåg-bil innan vi nu slutligen nått Lofsdalen. Allt är inpackat, nu ska vi använda kuddarna och vila oss i form. God natt!

Semestertid! Sover, slappar och solar i norr. Vi har spenderat två veckor med familjen, inga stordåd, bara lugnt och skönt. Vädret har varierat men de sista dagarna har varit perfekta.

Jag har knappt tagit några bilder. Detox från skärmar och wi-fi, vilket är lättare när mobilnätet inte fungerar. Jag har lyssnat på poddar, läst ut en bok (den första på ett helt år!) och bakat mjukkaka. Lovisa som tjatat om hårfärg sedan februari har äntligen fått sina toppar färgade i turkost. Sånt där som man lätt hinner med när man inte har några andra måsten.

Imorgon påbörjar vi resan mot sydväst och fjällen. I Sundsvall ska Jönssonligan återförenas med pappa som äntligen går på semester...