Johan ville ha en överraskningspresent när jag kom hem från shoppingen. Köpte en "jumpsuit" (mys overall) för vuxna män. Den ser ut som en sparkdräkt och Lovisa var nog den enda som verkligen uppmärksammade det. Hon tryckte in en napp i munnen på pappa, gav honom kossan, satte sig bredvid honom och sa " pappa jag ska läsa för dig".

Kontrasterna är stora, dagen innan tittade vi på tv när Attendo Cares nya reklam dök upp. Lovisa utbrister - Titta Pappa! - jag skrattade så att tårarna sprutade, men jag kan inte säga annat än att det finns vissa likheter. Måste jag tillägga att Johan inte alls var lika road?

William sover, efter att ha vaknat redan 05:45 tyckte han det var dags att vila så fort Lovisa gick till dagis. Johan har tagit bussen in till stan för att träna. Jag sitter här i soffan under filten och bara myser framför nyhetsmorgon. Dimman ligger tjock och det är en tråkig höstmorgon.

Igår tapetserade jag klart Williams rum. Nu är det bara trappen kvar, måste bara komma på hur det ska gå till. Har räknat lite på det vi har kvar att göra och att vi ska flytta upp till jul är uteslutet. Johan jobbar och det kommer helt enkelt inte finnas tid att få de klart. Nu ska vi spara lite pengar och sen kanske morfar kan komma ner några dagar och hjälpa oss med det sista. Vi är lite för osäkra på det här med listning osv. och det måste bli bra.

Nu är det iallafall varmt i hela huset. Värmepannan visar de +21 grader som det ska vara så nu kommer vi inte att frysa ihjäl om kylan rullar in över land. Tänk att det snart är jul, bara några få veckor kvar till första advent. Oh vad jag ser fram emot att plocka fram adventsljusstakar och stjärnor. Min man får säga vad han vill, men oj vad här ska bli rött och glittrigt.

Nu ska jag fräscha upp mig själv och sen åka in till stan och möta upp mannen, en liten tur på stan väntar...

Uppe med tuppen medans resten av familjen sover. Barnen är fortfarande lite trötta efter vår resa. Wille somnade 18.40 igår och sover som sagt fortfarande, inte så vanligt.

Resan hem vill jag helst inte prata om men jag kan sammafatta den med ett ord KAOS! Jag tycker synd om alla medresenärer. Lovisa skrek hysterisk halva resan mellan Luleå och Sthlm, Wille hängde på för att stötta syrran. Mellan Sthlm och Ronneby gick det något bättre men mitt huvud trillade nästan i bitar när vi väl var framme. Behöver jag tillägga att jag knappt hann stiga innanför dörren hemma innan jag somnade.

Igår nöp vardagen oss i rumpan igen. Lovisa gick till dagis, Wille hängde här hemma och utforskade allt med nya gående ögon och vi vuxna delade på städning, tvätt och matlagning. VVSén blev klar på övervåningen. Så fort barnen är uppe ska jag smyga upp och känna om det blivit något varmare. Hängde upp den första taklampan också, varde ljus och det blev ljus - det funkar.

Idag ska vi hämta tapeter och göra det sista i Williams rum, kanske inhandla några lister och sen får vi se. Nu ska frukosten dukas fram, lika bra att kicka igång dagen.